Att övervinna ångest
Jag stog på en scen, med 400 personer och körade i två timmat på star for life. Jag gjorde det, och jag dog inte. Jag fick inte ångest och dog, jag svimmade inte eller trillade. Jag tog lite för mycket ångest medicin, dansade genom Malmös gator med de finaste, åt förmycket subway, gjorde peppramsor, sprang in till scenen till afrikansk musik och sjöng "a yeye i go for my dreams" med 30 andra altar och med 370 baser, supraner och tenorer som stod på scen.
Vi sjöng worlds greatest, dansade smörigt, småpratade med folk jag inte kände mellan låtar, satt i en soffa på högsta våningen med tre fina och skreksjöng Stand by me, satt lutad med en tegelstensvägg med två fina och frös, åt kanelbullar och pratade skit.
Det var verkligen en av det bästa dagarna i mitt liv. Inte bara för att det var fruktansvärt roligt, men för att jag bevisade något för mig själv. Jag bevisade för mig själv att jag kunde göra det omöjliga, eller det jag sätt som omöjligt tidigare. Jag bevisade att ångesten inte kan vinna över mig, utan att det bara är jag som kan övervinna den.
Jag har även haft min första bandträning efter veckor av slit för att få tillstånd att hyra ett musikrum. Vi var bara tre av fyra, men det gick ändå att starta upp lite. Vi jobbade oss igenom introt till Vad ska du bli av Ebba Grön, satt i korridoren efter att vår tid tagit slut och försökte vänta ut stormen som inte tog slut.
Ja, denna veckan har bara varit så fin.
Dock är jag hemma idag på grund av sömnbrist och annat, men förutom det, så har denna veckan varit så bra.