mondaywritin.blogg.se

 

Varje gång jag ska ut och resa, vare säg om det är en lång eller kort sträcka, brukar jag vara rädd. Eller inte rädd men jag får väll ångest. För jag gillar att vara i kontroll över vad som ska hända och de har jag inte om jag åker någonstans jag inte vet så mycket om eller som jag inte varit så mycket i. 

Köpenhamn har jag åkt till varje år av mitt snart 17 åriga liv. För mig är Köpenhamn home away from home. Jag är så kär i den staden. Det är storstadslivet och 569 557 människor som varje dag trängs på trottoarer, cykelvägar och på smågator omringade av små höghus. De är det gamla i det nya, renoverat och nyskapande av de som redan finns. 

 

Jag älskar att gå i april och frysa om benen längs Strøget, bärandes alldeldes gör lite kläder, men uppvärmd av solen som står på.

Äta økologisk pølse vid en matvagn, fotografera arkitekturen, svänga in på parallelagator.

Lukten av nybakat från små hipsterhak i källare , vintagebuktiker och de dyrare märkeskläderna. 

 

När jag var där i sommras svängde vi av på en parallelgata, och hittaden en butik som sålde fruktansvärt dyra kläder , men som var så inspererande ändå. De som jobbade i buktiken hade alla långt hipsterskägg och hat på huvudet och brann för att sälja kläder som de själva skulle bära. O sånt inspererar mig , till att se ut som jag vill, och ha något att brinna för. Och de kanske är konstigt att ta upp, men lika som när jag går i Mitte på en rörig lördagsförmiddag ser jag hela tiden folk, som är sig själva, bär sin stil och har något de brinner för. Det lockar mig till storstäder, hoppet om att kunna våga hitta mig själv bland alla dessa olika människor. Därför älskar jag Köpenhamn. För där finns dessa människorna också. 

 

 

Varje gång jag åker dit klär jag upp mig lite extra än vanligt. Där vågar jag gå utanför ramarna med min stil och mig själv. Där blir jag inspererad och minst varanan gång jag kommer hem där ifrån har jag något nytt jag vill göra som bara får det att klia i hela mig. Jag vill göra något stort med mig själv och mitt liv som jag kommer vara  nöjd med. Jag vill jobba överallt och vara hur stressad som helst, och ändå sitta i en två med personen jag älskar och mysa i soffan. Jag passa in där, jag passar in i köpenhamn. Så när jag blir äldre ska jag bo där , kanske ett år, kanske två, kanske tjugo eller livet ut. Jobba på cafe, shoppa, flytta in och flytta ut, skaffa ett eget fotogalleri, dricka vin på torvehallarnas uteservering, hata , älska. 

Jag hör nog hemma där, i köpenhamn, i en liten storstad.