Den sextonde november
Idag åkte vi på mini "turne" med ensambeln, alltså åkte vi till två grundskolor och spelade några låtar vi övat på sen trean började i augusti, och nu efter en fett lång och rolig dag är det över. Vilket känns helt bissart.
Jag kommer ihåg när jag gick i 9an och var ett litet ångestknippe som var skitskraj över att börja gymnasiet och jag och mamma körde förbi vad som senare skulle bli min gymnasieskola. Vi stannade för ett rödljus, och bredvid oss kör två stora mini bussar förbi där de på baksidan står "Spyken på turne". Redan då fick jag en klump i magen och tänke "jag kan inte åka på turne! Jag kan ju knappt sitta i ett klassrum just nu...", men idag hände det.
Idag var också dagen min scenskräck förbättrades. Eller okej, inte bara idag. Det har varit en process från att nästan gå av scenen på den första konserten jag gjorde i ettan där vi spelade två ensambellåtar för lite föräldrar, tills att jag åkt runt på skolor jag aldrig varit på och spelat för okänt antal främlingar, och framförallt tyckt att de var svinkul! Jag är ju såklart en working prograss på många plan, men idag var ett kvitto på att jag har gjort framgång, super kul!
Nu har jag bara massa prov att plugga till och en uppsats att skriva som jag inte alls kan fokusera på just nu, men men !